däckad...

För att glädja mina familjemedlemar så ska jag skriva om en episod som utspelade sig igår strax efter lunch.

Pappa är i väg och jobbar men har bokat tid för att byta däck och eftersom jag är hemma och pluggar så får jag känna mig tillgänglig för att ta mig till Däckia med bilen för att fixa det. Här ska tilläggas att jag aldrig varit där förut och att jag inte är så förtjust i att åka själv till ställen som jag inte varit på tidigare. Jag hittar dit och tar mig med lätthet in till kassan. Där får jag stå och vänta eftersom gubben bakom disken precis fick en kund i telefon som verkade har fler än en bil att byta däck på. Till slut så är det i alla fall min tur och jag anmäler min bil. Han öppnar en garageport som jag får åka in i och upp på en ställning för att kunna höja bilen. Här möts jag av två nya killar som ska börja med däcken. Snabba var de, jag hade knappt hunnit gå ur bilen innan de fått av första. Jag sätter siktet på kassan igen för att sitta där och vänta, precis när jag ska börja gå så fäller en av bilmekanikera kommentaren "snygga navkapslar!". Öh... vad svarar man på det "jo tack" tror jag att svaret blev (det är knappt att jag vet vad det är var tvungen att dubbelkolla med pappa när jag kom hem och dessutom är de de vanliga standard kapslarna). Två steg senare så frågar samma kille om jag ska lämna kvar däcken där eller ta med dom hem. En fråga som jag absolut inte var förberedd på så jag säger att jag måste ringa pappa för att fråga. När jag ringer pappa så börjar jag med att fråga om bilen ska vara kvar eller om jag ska ta med den hem. Som tur är pratade jag nog för fort så han hann inte märka mitt lilla fel men sen när jag skulle berätta för killarna att jag skulle ta med mig däcken hem igen så blev det: Jag tar med mig bilen hem! Bra där Rebecca tur att du inte ska lämna kvar den tänkte jag och ändrade mitt uttalande till att de skulle lägga däcken i bilen så att jag fick med mig dom. Jag flydde ut till kassan för att inte säga mer konstiga saker eftersom han bakom disken ständigt satt i telefonen och inte behövde underhållas av mig. När killarna inne i verkstaden var klara med bilen så kom en av dem in med kvittot så satt självklart gubben i telefon så jag fick vänta fem minuter till för att få betala. När jag skulle göra det så frågade han om vilket pris vi hade kommit överens om. Jadu det var en bra fråga eftersom det är pappas bil och jag inte har en aning om vad de har pratat om så hade jag inget bra svar på den frågan. Men jag hade fått 600 av pappa så jag sa att det var det jag hade och då var det det jag fick betala. Jag gick tillbaka till verkstan för att åka iväg och killen som tyckt om mina navkapslar önskade mig en trevlig dag och jag sa det samma, sen äntligen kom jag därifrån.

För er som känner mig så vet ni att det kan bli lite hur som helst med det svenska språket för mig ibland och jag kan presentera mig som min syster och så vidare och att jag inte är helt hemma på bilar så är det här kanske inte något ovanligt men det är synd om stackare som inte vet om det att behöva hänga med i svängarna så antingen gjorde jag stackaren förvirrad eller så fick de sig ett gott skratt under eftermiddagsfikan.

Jag sitter och pluggar inför min tenta i morgon om vetenskaplig metodik, fruktansvärt långtråkigt men förhoppningsvis så tar jag mig igenom så att jag kan lämna det bakom mig tills det är dags att skriva C-uppsatsen.