Det ringer...

En förmiddag full av telefonsamtal har det varit för min del. Jag gör genombrott på många områden! Det första samtalet var det jag som stod för. Igår sökte jag ett jobb som assistent och tänkte att jag idag skulle ringa och prata med dem på företaget. Jag hade fått ett svars mail på morgonen så jag blev lite fundersam om jag skulle ringa eller inte men nu hade jag bestämt mig så det vara bara att köra på. Samtalet blev väl kanske inte jättebra men jag ringde iaf och fick fram det jag skulle. När jag sen hade kommit hem för att förbereda min predikan så ringde det på min mobil, ett telefonnummer jag inte kände igen. Det var Yvonne, rektor på Grenadjärskolan där jag har sökt jobb. Jag har sökt henne i två veckor så till slut fick hon m itt meddelande. Hon kunde fortfarande inte ge mig något besked om fritids jobbet men undrade om jag skulle kunna tänka mig att ta hand om biblioteket och mellanstadiets elevens val dans. Jag behövde inte svara på engång men vi ska höras igen nästa vecka och då ska jag svara och hon veta merom fritids jobbet. Mitt tredje telefonsamtal före lunch var ännu ett nummer jag inte kände igen. Den här gången var det en tjej från Risbergskas balkommité som hade lite frågor hur vi fick ihop det med ekonomin till balen. Lite rörigt blev det eftersom jag inte hade koll på riktigt allt och inte har ett allt för bra sifferminne. Men hon verkade nöjd med mina svar så jag hoppas att det jag sa blev till någon nytta.

Så hela min förmiddag har jag suttit i telefonen känns det som. Jag gillar forfarande inte att prata i telefon och speciellt att ringa upp själv men ett litet steg i taget och jag kommer snart att sitta flera timmar om dagen och babbla i denna geniala uppfinning.